Hej alla
Mitt namn är Gustav Franzon och i början av februari fick jag för första gången representera Norge. Det skedde i ett VM-kval till mästerskapet i Finland i december. Att få dra på sig landslagströjan och mäta sig mot några av de bästa spelarna på den internationella scenen är något jag är både stolt och tacksam över att få uppleva. Jag hade ljugit om jag sagt att jag inte var nervös inför det som väntade. Inför avresan till Lettland samlades vi i Jessheim söndag den 1 februari för ett kort träningspass och de sista taktiska genomgångarna. Efter träningen väntade en övernattning på Thon Hotel vid Gardermoen innan vi morgonen därpå satte kurs mot Liepaja, där kvalet skulle spelas.
Redan när vi landade i Riga och skulle sätta oss på en tre timmar lång busstur till Liepaja blev det lite krock i logistiken. Jag tror att jag talar för alla när jag säger att vi hade förväntat oss en rymlig buss, så det blev en liten chock när en maxitaxi rullade upp utanför flygplatsen. Med över 20 personer och 40+ kollin som skulle få plats förstod vi snabbt att det skulle bli en utmaning. Väskor staplades och trycktes in där det gick, och vi satt tätt hela vägen ner mot Liepaja.
FOTO: Privat og IFF
Jag delade rum med William Andersson under veckan, vilket jag var tacksam för. Jag hade hört på förhand att några av de äldre i landslaget gillade att skoja lite med oss nya, så det var tryggt att ha Wille vid min sida – så man visste vilka kläder som gällde vid rätt tillfälle.
På tisdagen fick vi möjlighet att åka ner till arenan, känna på golvet och genomföra ett kort träningspass innan kvalet drog igång på onsdagen. Det var en väldigt fin arena (även om omklädningsrummen var något små) där basketlaget BK Liepaja spelar sina hemmamatcher. Mellan matcherna under veckan hade vi en del dötid på hotellet. Det blev många timmar med Mario Kart inne hos Ludvik Hansen och Nicholay Halvorsen. Nico var i början totalt överlägsen, men mitt mål var att slå honom innan veckan var slut – något både jag och Wille lyckades med 😊
Jag passade även på att fråga min gamla lettiska lagkamrat Gatis om det fanns något att uppleva som turist i Liepaja, men fick ett kort svar: nej 😊 Vi snörade ändå på oss skorna och gick ner mot stranden i Liepaja, där vi möttes av en av de största stränder jag någonsin har sett. Jag blev faktiskt lite sugen på att åka tillbaka någon gång på sommaren för att uppleva den då.
Foto: Privat. Bildet til høyre viser Gustav og Gatis Akulovs. Under kampen mot Sveits satt han på tribunen for å følge kampen. Han hadde tatt et tidligere fly hjem fra ferie i Vietnam, bare for å overraske den tidligere lagkompisen sin 🙂
En sak jag tar med mig – och vill förmedla till den som funderar på att åka till Liepaja – är att man inte behöver oroa sig för att svälta. Vi fick nämligen dessert efter varje måltid. Till slut blev det så mycket att man snällt fick tacka nej 😊
Gustav Franzon
Om jag ska summera veckan kort var det en fantastisk upplevelse som jag tar med mig mycket lärdom från. Ett fantastiskt gäng killar som tog emot mig på bästa sätt. Själva kvalet gick kanske inte helt enligt plan, men vi klarade målet vi hade när vi reste ner – att kvalificera oss till VM i Finland. Jag fick även äran att göra mitt första landslagsmål i den första matchen, vilket var en fantastisk känsla och något jag kommer att minnas länge.
Nu ser jag fram emot att fortsätta jobba hårt för att ta en plats i VM-truppen och få debutera på den största scenen i vår fantastiska sport. Om allt faller på plats och vi presterar på topp har jag en känsla av att det här laget kan överraska många i december.
Vi måtte jo plage Gustav med noen spørsmål også 😉
1. När började du spela innebandy och vilka klubbar har du spelat i?
Jag började spela innebandy när jag var 6–7 år gammal och har i princip spelat hela min karriär i Sverige i min moderklubb Skurups IBK. Jag var ett år i Höllviken IBF under mitt sista juniorår och fick då chansen att vara med A-laget i SSL vid några tillfällen. 2019 skrev jag på för Slevik IBK och där har jag blivit kvar 😊
2. Har du hållit på med andra idrotter?
Jag har spelat både fotboll och innebandy sedan ung ålder. Jag var helt okej som målvakt i fotboll, men har hela tiden känt att jag varit bättre i innebandy – så valet föll ganska naturligt.
3. Hur skulle du värva fler spillere till innebandyn?
Det bästa med innebandy är att det finns plats för alla. Man behöver inte vara störst eller snabbast – det finns olika roller i ett lag och alla kan bidra på sitt sätt. Det är en sport med högt tempo där man hela tiden är delaktig, samtidigt som man får vara en del av en stark gemenskap med sitt lag.
4. Varför har du nummer 35?
Jag har nummer 35 på grund av den tjeckiske spelaren Marek Beneš. När jag var 15–16 år spelade jag Prague Games och såg honom spela. Därefter blev det helt enkelt nummer 35. Jag har dock varit sugen på att byta till 24 sedan Stræte slutade, men när Slevik valde att freda hans nummer blev det tyvärr inget av det 😊
5. Vad skulle du laga om du fick gäster?
Jag älskar att stå i köket, särskilt när man har gott om tid. Jag gillar att testa nya saker, så jag tror att jag hade utmanat mig själv med en Beef Wellington med något riktigt bra tillbehör. Självklart hade jag gjort en egen rödvinssås och serverat crème brûlée till dessert.
6. Du är ny tränare för G17 i SØBR – har du själv spelat distrikts-SM?
Ja, det har jag, och det var något av det största man kunde spela som junior i Sverige. Jag har fantastiska minnen därifrån. Tyvärr fick jag inte chansen med min egen årskull eftersom Skåne ändrade formatet just det året, men jag fick spela en gång med ett år äldre.
När det gäller laget går vi självklart in med målsättningen att vinna varje match vi spelar. Sørøst har varit – och är – en av de bästa regionerna i norsk innebandy, och det ska vi fortsätta att vara.
Gustav
Svorsk
Gustav kom til Slevik i 2019 fra Skurup i svensk 1.divisjon og har spilt for Höllviken i SSL. Nå har han blitt en Yven gutt og samboer med Victoria. En av Sleviks viktigste spillere og nå også en viktig brikke på det Norske landslaget. Vi er også så heldige at han er en av trenerne på SØBR sonelag (G-17) sammen med Christian Brevik. Sistnevnte uttalte seg til Fredrikstad blad at han gledet seg til «Gurra» ble Norsk, for da kunne han spille på landslaget. Det fikk Brevik helt rett i 🙂
| Navn | Klubb |
| Christoffer Gjødalstuen | Sarpsborg IBK |
| Colin Oustad | Sundsvall FBC |
| Daniel Gidske | Sveiva Innebandy |
| Fredrik Mohn Frafjord | Tunet IBK |
| Gustav Franzon | Slevik IBK |
| Jesper Hasselstrøm | Tunet IBK |
| Joachim Trandum Terjesen | Tunet IBK |
| Joachim Sørby Pedersen | Slevik IBK |
| Ludvik Hansen | Karlstad IBF |
| Lukas Garcia | Älvsjö AIK |
| Marcus Bang Kragerud | Gjelleråsen IF |
| Marius Pedersen | Sveiva Innebandy |
| Markus Jelsnes | Slevik IBK |
| Markus Lindgjerdet | IBF Örebro |
| Nicholay Halvorsen | Warberg IBF |
| Philip Kämpe | NOR 92 IBK |
| Sander Fauskanger | Greåker IBK |
| Sebastian Kämpe | NOR 92 IBK |
| Tobias Solheim | Tunet IBK |
| William Andersson | Slevik IBK |
Trase vislabāk
Som er Latvisk for Banens Beste 🙂
Alle spillere fra SØBR
Publikums favoritt
Fra skitur til seriegull kamp i Installatøren Arena 1 mars
I helgen slappet «Gurra» av på skitur og 1 mars står slaget om seriegull i Fredrikstads storstue, da Tunet kommer på besøk. Slik situasjonen nå er blir dette et rent oppgjør om gullet 🙂 På mitt dumme spørsmål om det var noen «målgaranti», da smilte han pent uten å svare. Men, jeg tenker mitt. 60 minutter uten at #35 tar poeng….
kanskje jeg ikke er så dum allikevel 🙂
Trykk på bildet under for å lese artikkel i f-b.no (+)
Slevik flytter seriefinalen mot Tunet til Installatøren Arena den 1. mars.
Hvordan ligger Franzon ann nå…
